Där är goda kvinnor reddit

[HPSA] Rasbiologiska institutet

2019.12.02 01:13 vonadler [HPSA] Rasbiologiska institutet

HPSA började som "Historical Public Service Announcement" men på Bromskloss utmärkta inrådan står det numera för "Historia På Sweddit Anbefalles".
Här kan du läsa alla tidigare HPSAer. Glöm inte att läsa längre ner, där det finns utmärkta HPSAer som är skrivna av andra.
Med det avklarat ska vi prata lite om rasbiologiska institutet. Sverige var som bekant först i världen med ett rasbiologiskt institut, som med statliga medel skulle bedriva forskning kring rashygien, genetik och folkhälsa ur ett rasperspektiv. Varför var Sverige först? Det har förts fram flera teorier - Linnés arv, med Sverige som ursprungslandet för inledning i arter och familjer inom djur- och växtriket, att Sverige redan var väl organiserat, centraliserat och registrerat och att det därmed var relativt lätt att lägga till ytterligare en uppgift i folkbokföringen - ras - och därmed kunna använda det i forskning och samhällsuppbyggande åtgärder mot det som på den tiden sågs som degenererat beteende - rasblandning, alkoholism, excentricitet, psykiska sjukdomar och mentala störningar, promiskuöst beteende (så gott som endast hos kvinnor) med mera. Att Sverige inte hade skulder från första världskriget och därmed hade råd med nya statliga institut har också förts fram som orsak till att vi var först.
Statens institut för rasbiologi (som det officiellt hette) bildades 1922 efter förslag i riksdagen 1921 som stöddes brett av alla partier - motionen var av allt att döma skriven av Svenska sällskapet för rashygiens ordförande Herman Lundborg och skrevs under av socialdemokraterna Alfred Petrén och Hjalmar Branting, bondeförbundaren (numera centern) Nils Wohlin och allmänna valmansförbundet (numera moderaterna)s Arvid Lindman.
Samme Herman Lundborg blev också det nya institutets ledare och tog med sig en stor mängd egen forskning om den "degenererade" samiska rasen.
Planerna var storstilade - man skulle kartlägga den svenska rasen och vad som gjorde den unik, registrera ras på alla svenska medborgare och även goda och mindre goda rasbiologiska egenskaper på individerna, och på så sätt kunna förneka människor att lysa för äktenskap (något prästen gjorde tre söndagar i rad innan skatteverket började med hindersprövning) och använda sterilisering mot antisociala eller rasbiologiskt misshagliga element.
I praktiken lyckades man ganska dåligt. Man producerade 1922-27 ungefär 12 000 bilder och en stor mängd mätdata, men lyckades aldrig få fram något slags parameterdata kring hur den svenska rasen såg ut. Istället tog man bilder med god ljussättning av friska och pigga människor av vad som ansågs som "svensk" ras, där objekten (alla nakna) uppmanades att stå med god hållning och leendes, medan "kriminella", "finska", "rasblandade" och "samiska" personers bilder togs med sämre ljussättning och där en stor del av människorna inte ler, ofta ser trötta eller sjuka ut, hukar sig eller står med dålig hållning och har ovårdat hår eller ansiktsbehåring. Bilderna ackompanjeras av skrivna kommentarer i stil med "kriminell" och "rasblandad" med mera. Man reser runt i landet och ber präster skaffa fram lokala personer för fotografering, som ofta sker på prästgården, med ett vältaget professionellt foto av och för prästen själv som tack för arbetet.
1927-35 ägnar man sig mest åt opinionsbildade arbete, där Lundborg orerade om den "degenererade" samiska rasen och mot rasblandning, då minskade anslag gjorde arbetet att försöka kartlägga den svenska befolkningen omöjligt.
Med tiden blir det mer och mer klart att Herman Lundborg använder institutets arbete för att producera bevis för sina egna teorier om ras, oavsett om arbetet är vetenskapligt eller inte - det som produceras är overifierbar statistik (t.ex. 27,5% av svenskar har uppnäsa) och Herman Lundborgs egna åsikter om vilka bilder som representerar en god svensk ras och vilka bilder som representerar "degenererade" människor.
Kritiken börjar tidigt, där bland annat Dagens Nyheter och Torsten Fogelqvist är mycket skarpa i tonen, både på ideologisk och vetenskaplig grund. Med bitande sarkasm undrar Fogelqvist hur "lägre tjänsteman" kan vara ett rasbiologiskt drag, eller vem som bestämt att "fosterlandslöshet, gudlöshet, individualism och egoism" är rasbiologiska degenererade drag och anklagar Lundborg för att vara en charlatan och kvacksalvare som förskingrar statliga medel i ett privat korståg. Lundborg själv kommenterar kritiken med att han inte förväntar sig annat av en "judetidning".
Sin största framgång når institutet 1934, när den är remissinstans till steriliseringslagen, som går igenom och låter svenska läkare besluta om sterilisering av på mentalsjukhus tvångsintagna (vilket på den här tiden och fram till psykvårdsreformen 1992 kan vara i princip vem som helst som polis och rättsväsende vill ha bort från gatan men inte kan bevisa att de begått ett brott som ger fängelsestraff).
Herman Lundborg glider alltmer mot antisemitism och tyskvänlighet och hans stridbara personlighet skapar alltfler personliga konflikter och hans storskaliga projekt får med tiden allt mindre medel för sin forskning (fler än 7 anställda får institutet aldrig, inklusive Lundborg själv) och kritiken mot bristen på vetenskaplig rigoris och Lundborgs personlighet och ledarskap blir allt skarpare och mer allomfattande. I början av 30-talet har institutet svårt att rekrytera folk då det börjar bli paria i vetenskapliga kretsar.
1935 har den socialdemokratiska regeringen fått nog. Lundborg, som går i pension, ersätts med sin tidigare assistent (1922-24) Gunnar Dahlberg. Dahlberg är till skillnad från Lundborg (som visserligen studerat medicin, mest ärftliga sjukdomar, men men inte blivit läkare) läkare och mycket inriktad på att använda verklig vetenskaplig metodik. Lundborg har med tiden blivit alltmer antisemitisk och protysk, kanske till och med nazist, medan Dahlberg är skarp antinazist.
Lundborg protesterar högljutt mot vem som ska efterträda honom och anser förbittrad att man förstör hans livsverk och drar i protest sig tillbaka från det offentliga livet när han inte lyckas motverka Dahlbergs utnämning. Han dör 1943.
Dahlberg stänger som planerat ner den rasbiologiska forskningen och arkiverar det material som Lundborg tagit fram. Institutet är under hans ledning en tynande organisation som bedriver viss faktiskt vetenskaplig forskning (huvudsakligen Dahlbergs egen) kring genetik, socialmedicin och ärftliga sjukdomar, bland annat inavel.
Dahlberg dog 1956 och ersattes av Jan Arvid Böök, under vars ledning rasbiologiska institutet gick upp i Uppsala universitets institution för medicinsk genetik 1958.
Arkivet finns kvar och går att läsa för den intresserade.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2019.07.24 21:40 MrTwiggi Polispanik. Storytime!

Tyckte att inlägget u/Oatbagen0101 postade var så underhållande att läsa, att jag själv fick inspiration och valde därför att författa några väl valda rader. Hoppas ni finner den läsvärd!
Det hände för snart 10+ år sedan. Det var sommar och sol, vattnet var varmt och fåglarna kvittrade, ni fattar grejen. Livet var på topp. För att fira detta faktum slöt min umgängeskrets ihop för att avnjuta både braj och bärs på en klippa som ger en otroligt vacker vy över vår stad. Vi var väl en åtta stycken personer vill jag minnas, och rökandet lät inte vänta på sig, då vi lyckats inhandla ett gott parti White Widow från Holland.
Jag blev så pass bäng att jag såg ljud och hörde ljus.
Vi sitter där allihop, glatt språkande med varandra, med jointen i ena handen och bärsen i den andra, när vi hör fotsteg och i ögonvrån skymtar ett par figurer som närmar sig. Det var två kvinnor i medelåldern som går i rask takt mot oss. De var fortfarande en bit ifrån oss, och vinden låg rätt, så ingen rök pustade i deras riktning. Instinktivt fimpar vi allihop, och hjärtat börjar bulta. Vad fan ska det bli av det här hinner jag tänka. De två kvinnorna har bistra ansiktsuttryck och stannar en 5-10 meter ifrån oss. "Är det ni som har krossat en massa glasflaskor här? " Säger en av kvinnorna och stirrar djupt ned i min själ. Platsen vi befann oss på är ett välkänt festhäng så skräp fanns att finna lite överallt. "Nej då!" Svarar en av mina vänner. "Vi tar med oss allt vi dricker såklart!" Fyller en annan in. Jag var väldigt tacksam att mina vänner svarade då jag var helt ur sinnets fulla bruk. "Bra det!" Säger den andra kvinnan, och de börjar lämna platsen. Tack och lov! Men något i deras blickar gav mig onda aningar. Hade de känt lukten av Mary Jane? Vi hade alla tänkt samma sak, och bestämde oss genast för att dra där ifrån, och illa kvickt!
Jag hinner lugna ned mig och känner mig en aning mer nykter. Det kändes som jag precis undsluppit döden. Vi gick på rad ut genom skogen likt Snövit och de sju dvärgarna, glada att allt trots allt gick bra, när jag fick hjärtat i halsgropen. På den lilla asfalterade gångväg vi kommer ut på från skogen ser jag det som alla goda cannabisbrukare fruktar mest. Polisen. De trotsar vändplansskylten från vägen och kör rakt in på vår lilla gångväg. Hjärtat slår snabbare än vad det någonsin gjort. Det är kört hinner jag tänka. De två satans kärringarna måste larmat dem. Bänga som vi var, försökte vi ändå spela lugna, nonchalerade polisbilen och gick i motsatt rriktning från dem. Allt är kört. Helvete. Jag vågar inte se bakåt, men hör samtidigt hur däcken kör över gruset på marken, och sen var de framme. "Tjenare grabbar, vad har ni för er då?" Säger polismannen som rullat ned rutan. Jag är helt övertygad att min snilleblixt räddade oss den dagen. I mina händer höll jag fortfarande i min öppnade ölflaska och min systemkasse, full med tomma flaskor. "Det var så fint väder idag så vi passade på att festa till det lite med bärs och solsken på klippan!" Det här kanske kan funka! "Vi har såklart städat efter oss" lägger jag till, och visar upp min kasse. Under de få sekunder (som kändes som en evighet) det tog för polismannen att svara, så lyckades jag hålla huvudet kallt. "Det är bra grabbar, det är många som skräpar ned här, så det är kul att se att några tar sitt ansvar! Ha det gott och ta det lugnt!" Rutan rullar upp och polisbilen kör vidare. Jag är inte religiös, men har aldrig känt mig mer troende på något större än den gången. Vi drog alla en lättnadens pust, log finurligt mot varandra och fortsatte till nästa fina smokespot!
submitted by MrTwiggi to swedents [link] [comments]